Ej för känsliga läsare, men mycket matnyttigt ändå.

I natt vaknade Vilgot flera gånger, och jag också, uppenbarligen. Ändå envisades han med att vilja gå upp klockan sju och var väldigt angelägen att få frukost på en gång. Lite trött svängde jag ihop hans morgonmål, efter ett tag kom mamma och pappa upp och jag fick lite avlösning. Jag gick in till vårt rum och somnade direkt. Jag kastades rakt in i ett virrvarr av drömmar med terapistunder med Gabriel Cousens, dåliga skräckfilmsomen, min pappa som hade blivit osynlig, och till sist av Vilda, som jag såg i köket här utanför, iklädd byxor och bikinitopp, med stora uppsprättade sår i ryggen och magen (som dock inte blödde, men som såg ut som en öppnad calzone). I drömmen blev jag förskräckt och skrek att vi "Måste ringa ambulansen, åka till sjukhuset!", medan Vilda lugnt svarade att det inte var något att bry sig om och menade, hör och häpna, att det "blir alldeles för dyrt". Kan MÖJLIGEN ha något att göra med min oro över att hon sliter för mycket på caféet nu när jag inte är där...

Tänk inte på mig, det är för dyrt!

Som jag skrev sist har jag här på avstressningsläger hos mina föräldrar fått skaparlustan åter vad gäller matlagning och står för alla dagens raw food-anrättningar. Idag skulle jag se hur snabbt jag kunde göra en enkel tårta, vilket gick på 13 minuter. Efteråt insåg jag att smeten, toppingen, var alldeles för lös och att den säkert skulle behöva stå i frysen en timma, så där sprack min fina tidsprestation. Jag rörde i alla fall ihop en enkel kaka med en botten på cashew, dadlar och gröna russin som jag körde i matberedare till att det blev så smuligt att det gick att mosa ihop till en fin botten. Sen en smet på lite mer cashew, en mjölkblandning på mandel och solros, en skvätt agave, vaniljpulver, rå kakao och lite malda chiafrön för krämigare konsistens, och till sist en rejäl sked kokosfett. Detta hällde jag sen i kakformen, och efter nedfrysningen tog jag sedan ut och garnerade med kakaokross och apelsin. Dessvärre upptäckte jag i skrivande stund att jag glömt att fota kakan, så ni kommer aldrig veta om jag verkligen gjorde den. När jag iaf hade gjort den eventuella kakan så stod jag med en mindre mängd grovkornigt mandel och solrosmjöl, och använde det till att fylla ut tomatsåsen jag senare gjorde till zucchinipastan. Det funkade jättebra och gav lite "färskänsla". Annars brukar vi ofta göra kakor och bröd av det överblivna mandelmjölet. Någon där ute som har bra återvinnings- och spartips vad det gäller raw food?

Trevligt sätt att äta alger.

Jag blev faktiskt också väldigt nöjd med två andra anrättningar jag gjort de senaste dagarna, och dessutom har Vilgot ätit glupskt av dem (även om jag iofs också gjorde en wakamealgsallad här om dagen som enligt mama var avskyvärd, men Vilgot åt av den). Dels har jag gjort sushirullar, där "riset" i brist på mer ingredienser gjordes av matberedad morot och blomkål, blandade med honung, tamari, lite vätska och malda chiafrön för klibbighetens skull. Blev riktigt gott. I rullarna smetade jag också på en röra på pinjenötter, pumpakärnor och kryddade lite på måfå. Och sen på med groddar, tomat, avokado, morotsstänger och rulla ihop. Riset klibbade bra mot norin så det var en fröjd att rulla. Sen tog jag pappas supervässade stålkniv och kapade till bitar. Hai! hai! Itadakimasu!

Jag är färgblind, så jag har svårt att avgöra om det här verkligen ser så gott ut som det var....

Den andra rätten var ytterligare en paté på fiskvis, med bas på mandel och solroskärnor, en massa kelppulver, citron, färsk dill, purjolök och en massa rödlök, tamari, grovmalen svartpeppar, och garnerad med pumpakärnsolja och kapris. Kaprisen är säkerligen inte helt rå men enligt mig ett ofarligt undantag. Det är ändå helheten som är det viktiga. Vilgot åt en lika stor portion som jag, men direkt efteråt hade vi bråttom för vi skulle åka och hälsa på några gamla vänner, och efter en kvart på kringliga skogsvägar kom patén upp igen. Otacksamma unge! ;o)

Det är bättre att cykla, pappa!

Vilorapport!

Är på plats hos mina föräldrars hus vid Hjälmaren. Här är det lugnt. Och tyst. Och man kan gå ner tjugo meter till stranden och bada när man vill. Efter några dagars anpassning känner jag att faktiskt kan börja slappna av. Mer än jag gjort på många månader. Tydligt känner jag hur kroppen ger ett positivt gensvar på att jag äntligen fått tid att vända mig lite inåt, och landa i självet utan att ständigt vara fånge i en spiral av oro kring ekonomi, administration, logistik och vardagens allmänna bekymmer. Det är otäckt och på samma gång fascinerande att se hur man faktiskt fungerar med kluven personlighet när man är totalt uppslukad av stress; vänster hjärnhalva tar total kontroll i allt ordnande, problemlösande och matematiskt hanterande av tillvaron. Den högra, kreativa och känslosamma diton får hålla sig borta till den milda grad att man i princip glömmer att man har en fantiserande, känslig och sinnesnärvarande sida, som på många sätt just är nyckeln till att hantera tillvaron på ett sunt sätt.

På stranden med farfar.

Nere i Kivik sliter min tappra maka på med caféet, men hur mycket jag än hade önskat det så har jag under den senaste tiden inte kunnat hantera att jobba i högsäsongsruschen. För en gång skull tog jag mina varningstecken på allvar och fick hjälp av Vilda att förstå att jag var tvungen att pausa. Jag är sjukskriven några dagar till och när jag återvänder hemåt kommer jag att fortsätta att hålla tempot nere och ta hand om Vilgot. Men det är inte lätt att vara borta och vila upp sig när jag vet att hon långt in på nätterna lagar pajer och kakor och sover över på jobbet på en yogamatta, eftersom hon bara kan ta sig de 15 km mellan hem och jobb på cykel, då hon inte har något körkort. Som tur är träffar hon många fantastiskt fina och uppmuntrande gäster på caféet, och får en hjälpande hand i köket av sin syster och några av våra vänner. Håll ut min kära!

Lite blåbärsblyg...

Jag har i alla fall fått tid här uppe till att coacha min mamma i råkostandet och ge henne uppmuntrande ord. Hon har nu, sen i februari, gått ner 15 kg och är piggare än på många, många år. Jag upptäckte att hon i sina lådor fortfarande hade många av våra produkter oöppnade, så nu blir det att se till att gå igenom hur man kan använda alltsamman. Vi har blötlagt alger, gjort chiagröt, soltorkade paranötspannkakor, supersmodis och en underbar paté som jag tänkte lämna receptet på. Den är kanske ingen spännande nyhet i råköket, men fantastiskt god och enkel. Sen har vi förmånen att kunna plocka obegränsade mängder plocksallad och ruccola som pappa odlar utanför huset. Vilgot har också fått en massa bra mat. Han äter chiagröt med blåbär till frukost, har bland annat ätit pumpakärns- och broccoliröra med råggräspulver, tomat och mandelmjölk och mumsar päron och gojibär. Och som han äter - jätteportioner och mmm-ar efter varje tugga. Det blir mycket mat när han kompenserar för all den fina bröstmjölken som han annars också får hemma.

Kramar från Vilgot och mig!

Den vägrar lägga sig rätt.

Valnötspaté de Luxe

Kör följande i matberedare: (Vi köpte en åt mamma igår, förstår inte hur hon klarat sig utan.)

Två stora nävar blötlagda valnötter
En liten näve groddade mandlar
En stor nypa hampafrön
En stor morot (eller mer om du vill ha en mindre "tung" paté)
En rejäl slev tamarimarinerade svampar av valfri sort
Soltorkade tomater
Oliver
Rosmarin
Svartpeppar
och lite mer tamari till önskad sälta.

Ta upp geggan på ett fat och forma till en paté. Jag dekorerade med blötlagda svarta och vita sesamfrön. Suuupergott.

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Hett och rått

34 grader i skuggan. Vilda och min mamma är på caféet och sliter, och jag och pappa är hemma med Vilgot på Kronovall. Idag har alla velat sitta inne, eftersom vi har luftkonditionering. Utifrån skulle man nästan kunna tro att det var en dålig dag på Kiviks Lilla Råa, eftersom borden på altanen mestadels gapat tomma. Men inne på de 30 kvadratmetrarna klämmer gästerna ihop sig och svalkar sig med råglass, kokosvatten och svala luncher. Jag har funderat lite på vad det innebär för de besökande att det just är så nära inpå och intimt på caféet. Självklart finns det de som gärna drar sig undan i en egen vrå, och då kan det ju bli svårt hos oss. Om man inte nöjer sig med att kunna sitta vid fönsterborden och titta ut och slippa se de övriga pratsamma och påträngande gästerna. För att inte prata om personalen, som är jobbigt käck och trevlig! Hihi. Skämt åsido. Jag tror iaf att för de flesta så uppmuntrar lokalen till samtal, och man suddar också ut åtskillnaden lite mellan personal och gäst. Det känns hur som helst aldrig konstigt att börja prata med någon vid borden, eftersom de inte är mer än tre meter bort från disken. Och många som kommer på besök får av någon anledning lust att börja prata om sig själva och berätta vilka de är.

Mysig gubbe. Och vettig.

Jag och Vilda var i tisdags i Göteborg på en kort övernattningsvisit för att se Gabriel Cousens, som nu, efter att vi träffat honom, är vår nya favoritmysfarbror. Där träffade vi förutom Erica också Zarah Öberg som varit råkostare i tio år. Jag har tidigare inte riktigt greppat Cousens teorier och vederlagda forskning kring elektromagnetisk laddning hos vissa partiklar i vårt blodomlopp och om laddningen i den mat vi stoppar i oss. Nu känns allt dock mycket klarare och jag har börjat fatta att det nog finns en dimension i kopplingen mellan kost och hälsa som fram tills nu varit väldigt outforskad. Lagad mat är tyvärr verkligen död mat, och kroppen har svårt att förstå hur den ska hantera denna. Som grädde på moset, om det nu hade varit så att vi hade betvivlat allvaret i det som Cousens pratade om, fick jag och Vilda båda varsin spirituell upplevelse under en meditation som han höll efter föreläsningen. WOW säger jag bara. Och jag som inte trodde att jag kunde meditera på riktigt. Och detsamma hände hos en stor del av den publik som var där. Detta i en brokig skara människor med skiftande intresse och ingång i Raw Food, som nog liksom vi var helt oförberedda på att kvällen skulle avslutas så.

Hej så länge, och på återseende snart. (Nu ska vi vara tillbaka på bloggbanan igen...)

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Utmaning.