Nya uniformer och annat nytt på jobbet

Vilda: Det har varit mycket om vårt privatliv på sistone. Men visst händer det saker på jobbet också. Den delen stannar inte upp bara för att man har en bejbi hemma. Tyvärr. Men kul är det iaf!

Besök i kakdisken

För det första har cafét haft öppet lördagar och söndagar sedan början av denna månad och vår meny börjar mer och mer likna den på en tapasbar där man inte har möjlighet att välja. Jag lagar och lagar och vet aldrig vad jag ska döpa mina kreationer (snart inte bara mina) till utan det blir allt oftare "blandtallrik" med tillhörande lång förklaring. För mig känns detta jätteroligt och med tanke på att min tidigare starkt rawfoodkritiska (undantaget alla bakverk hon slänger sig i) lillasyster som serverar i cafét helt plötsligt säger att det är gott, tror jag att vi är inne på rätt spår. 

Vi har dessutom fått in underbart fina uniformer. Så fina att jag använder min hemma istället!

My precious

På lagret får råvarubutikengänget snart ett helt eget kök där de kan mixtra och laga råa (och ickeråa) alster istället för att gå ut och luncha var och varannan dag. 

Vår handyman

Dessutom har våra kära datorråttor Ingegerd och Kate fått lektioner i etikettdesign av min man. 

Töserna på lagret och en grafisk designer på besök

Snart får ni lära er mer om vem de supermysiga töser som ni möter i mailkonversationer är. 

I morgon har gänget rå chokladprovning hemma hos oss. Resultatet kommer att styra våra chokladinköp i framtiden och även utgöra grunden för ett nytt ambitiöst blogginlägg...

Kram!

Vilda:

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Return of the graphic designer

        Barnen och jag med en krökt ensamståendemammarygg

Vilda: Så kom han tillbaka till slut efter en veckas exil uppe hos föräldrarna. Jag måste säga att det har varit fantastiskt nyttigt att vara gräsänka. Jag har liksom knäckt äktenskapskoden (något som alla andra verkar ha gjort före mig visar det sig efter närmare diskussion med kollegor och vänner, att det dröjt så länge för mig beror på att vi ALLTID är tillsammans, Erik och jag).

Detta har jag kommit fram till: i ett förhållande lär man sig att samarbeta baserat på förväntningar och besvikelser. Även om man som vi har ett relativt jämställt förhållande gällande hushållssysslor struntar vi båda två i att göra saker på grund av att den andre gott kan göra det. Och så säger vi inte ett kärleksfullt "du... kan du ta ut soporna nu för jag har gjort det de senaste femton månaderna? Tack min älskling." utan istället sitter vi där vid matbordet och tänker "jag gör det dock inte! Jag tänker... sopa här istället"



Det har aldrig varit så rent hemma som när min jämställde man varit borta och lämnat mig ensam med tre barn. Det har aldrig heller varit så lätt att ta hand om det hela och att umgås med sina barn, för jag har inte haft något val. Jag har inte kunnat tänka att jag skulle lämna över någonting till honom för att svara på mail, sköta bokföringen, blogga eller virka monster. Han har ju inte varit där.

Den här förväntning/besvikelsebalansen som uppstår när den andre inte uppfyller ens outtalade önskemål är riktigt skadlig för förhållandet. Så pass att vi båda kände en tyngd när vi träffades igen. Vi älskar varandra så mycket men är också varandras främsta diktatoriske arbetsgivare och kritiker. Så vi har beslutat oss för lite olika saker. Dels har vi träffat en jättetrevlig barnvakt som vi ska nyttja en kväll i veckan. Dels vill vi tillsammans med några andra familjer hyra en liten etta i Malmö och ta fasta på den där ensamma veckan vi ska turas om att ha en gång i månaden.  Och så var det hushålls"arbetet". Det är noggrant uppdelat oss emellan och köket ska städas enligt ensamståendemetoden.

Men radhuset i Brösarp känns fortfarande lätt och behagligt och behandar oss väl :-)

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

I sjumilaskogen...

Vilda: Erica har som många av er vet släppt en ny bok alldeles nyss. Raw Food, ett lättare liv på tre veckor. Gav den till min morbror Hans som behöver cancerkost. Men medan han bläddrade i den fastnade han på ett recept som jag genast skrev ner. Och idag lagade jag Ericas broccolipaj med pumpakärnost.

 Jättefin bok. Men vår blir också fin :-)

Stackars Erik!

 I helgen gifter sig Eriks nära vän Andreas (med sin kära Sanna) och han har gjort sitt yttersta för att trotsa den ihållande influensan och ta sig dit. Om han före viruset levt på hälften råkost hälften surdegskanelbullar från bageri Kin samt en kopp kaffe om dagen, tvingades han snabbt att fasta när febern slog till. När han sen kunde börja äta var det bara frukt, juice och vetegräs som lockade och kaffet kunde han lätt göra sig av med. Trots detta har maratonsjukan hållt sig fast och nu efter att ha kört upp till Arboga själv i sju timmar igår känner han sig fortfarande så dålig att han kanske inte ens klarar av att ta sig från Arboga till Örebro. Så nu är han lite ledsen.

Chilla på landet (inte Ötserlen!)

 Men det är inte vi! Förrutom att vi naturligtvis hyser den största medkänslan för vår fina Kire har vi andra saker för oss. Charlize har nytagna hål i öronen och hänger med sin mormor i stugan i Lerbeckshult. De spelar tjejsnack, tittar på gamla foton och gör om i mormors egenbyggda kåk med båtfönster och målarstuga. Vilgot ropar monsterapa och gömmer sig under täcket, Lemoni kissar ner gammelmormors byxor och jag handlar oskrivna vintagevykort på Loppan i Höganäs.

Stora, coola Challan (och coole Zacki)

På kvällarna får jag lektioner i sömnad av min mormor och virkar häxor och fula monster.

Häxan Olga

Vilgot är i en ålder där han identifierar sig med allt och alla. Han är en myra, då är jag en mask, Erik en spindel, Lemoni en fjäril och Challan en fluga (och många många andra är andra kryp och djur). Nyligen är han Nalle Puh mesta tiden. Ibland Nalle Puh Vilgot men mest springer han omkring i sin röda tröja och påminner oss "jag är Nalle Puh!" Och om han är Nalle Puh vem är då vi? Jag, självutnämnd Uggla för mitt besserwissersätt och min självgodhet, Erik I-or för hans väldolda optimism och hypokondri, Lemoni=Nasse (även uttalat Näsa) och Challan spralliga Tiger.

 En annan sak Vilgot gör nuförtiden är att fråga frågor, främst om vart olika människor är, ibland när de står precis bredvid.

 Härom natten, efter ett maratonpass med Mad Men, hör vi Vilgot gny i sömnen.

 "Var är Uggla?" frågar han plötsligt från sin lilla säng i hörnet av vårt sovrum. 

"Jag är här." svarar jag

 "Var är I-or?"

 "Jag är här." svarar min make.

 "Okej" säger Nalle Puh och somnar om.

En utmattad Vilgot somnar hos morfar

Återvinningsskolan: bokslukaren

Vilda: om det finns någonting som man ackumulerar lätt så är det väl fönsterkuvert? Jag kastar dom fortfarande i pappersåtervinningen och får massa bök när jag måste rensa ut dom senare. Vil inte riktigt acceptera att de måste slängas i vanliga soporna...

Fast man kan ta sig tid att ta bort alla oåtervinningsbara delar om man vill. Eller så kan man göra det ännu enklare för sig kan man göra lite bokmärken och dela med sig av till vänner och släkt! Mysig läsning!

(Och här kommer ett litet superenkelt recept på råa cupcakes som ni kan mumsa på i fåtöljen medan ni läser)

Sviskon surprise

Kakbotten:

2 dl mandel
1 dl sviskon

Mixa ihop till en lös deg som håller ihop när du klämmer den. Forma till bollar, lägg i muffinsformar. Gör sviskongrädden.

Grädde:

2 dl mandel
1 dl vatten
5-7 sviskon
1 tsk vanilj
1 msk kokosolja

Kör allt i höghastighetsblender tills du har en fastare grädde. Spritsa över kakbottnarna.

Makens sjuka dagar

Ni kvinnor snackar om att föda barn...

Vilda: så mannen är fortfarande sjuk och jag drömde att jag lämnat honom för en bekant vi träffade i Costa Rica. Det var så mycket Mad Men över det så det är inte klokt. Jag blev plötsligt republikansk hemmafru som satt på skönhetssalong (men att nagelbyggaren först använde aceton, sedan kladdade ner fingertopparna med nagellack och sist ritade på naglarna med ögonpenna, allt för att få bort det gamla nagellacket, det tror jag var väldigt modernt... så gjorde man nog inte på 50-60-talet). Jag undrar om mina drömmar om att lämna min sjuke man har något med släktens svaghetsförakt att göra. Hur som helst ångrade jag mig igen och berättade för Aaron att jag skulle gå tillbaka till min man samma dag som han flyttade in i ett eget rum bredvid Eriks. Han blev ledsen men gick ändå med på att spela ett parti fia med knuff.

Morot, äpple, ingefära, selleri, vetegräs, persilja, spenat!

Skämt åsido har jag tagit väl hand om min man. Från att juica åt honom, till att virka små friskkompanjoner.

Gullefjun uppifrån 

 Gullefjun framifrån

 Gullefjun blir uppäten

Själv tror Erik att han önskat sig detta och han har nog rätt. För en vecka sedan sa han nämligen: "Jag önskar att jag bara fick ett avbräck från allt det här så jag hade en chans att ta mig ifrån det." Det = framförallt kaffe men också annat skit man stoppar i sig ibland. Nu fick han ett avbräck med råge. Bara frukt och juicer i tre dagar. Inget kaffesug i sikte. Och han tar ledningen rejält i vårt poängsystem!

Kram på er!

PS: lite husmorstips. För att rensa bihålorna är följande effektivt: ångbad med tigerbalsam, ångbad med vitlökar i varsinn näsborre och neti pot-rensning.

Köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Återvinningsskolan: mobilladdarstation

Min vackre man i tropikerna (och en söt dotter me)

Vilda: När vi kom hem från Costa Rica i vintras blev vi plötsligt sjuka allihop. Först Lemoni, sedan jag (oj, vad jag blev sjuk! 40 graders feber och lunginflammation) och under tiden jag hämtade mig fick de andra också lite känningar. När detta fenomen drabbade även våra vänner Sandra och Morten som just kommit hem från Thailand förstod vi sambandet. Här har man gått barfota ute i djungeln och ätit frukt och laddat D-vitamin i flera månader och så kommer man hem till kylan, stänger in sina fötter i gummiförpackningar och håller sig inomhus och börjar färdas i bil halva dygnet. Tro fasen att immunförsvaret börjar vackla.

Däckade efter hemkomsten 

Nu vet vi inte varför Eriks immunförsvar vacklat men vi vet i alla fall att vi ska mota hans feber med frukt och sol. Selleri-, ingefära-, äpple- och gurkjuice och så en resa till Tomelilla...

Naturlig bränna efter Costa Rica. Fortfarande kvar efter 2,5 månad, tänka sig!  

 Eller har jag kanske andra metoder?

Jag har länge velat hitta en lösning på det kanske mest ilandsaktiga ilandsproblemet i världshistorien, nämligen vart har man mobiltelefonen när man laddar den? Jo, det kan man lära sig här. Så här blev mitt resultat:

 Lycka till!

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.

Återvinningsskola: Gamla päron

Vilda: Lite mer återvinning! Vi har fortfarande kvar päron sedan påskhelgen på cafét. Och även om ce hållt sig rätt bra börjar de nu verka se sina sista dagar. Vi sparar en del till goda fikon- och pärongrötar på morgnarna men beslutar oss för att rädda resten:

Fabulösa torkade päron:

6-7 päron, mycket mogna
2 msk kokossocker (mer om päronen är mindre mogna)
2 msk kanel
2 msk olivolja
2 msk citron

Skiva päronen tunt. Häll över resten av ingredienserna. Massera päronskivorna i kanel och socker, det gör ingenting om päronen blir lite mosiga och går sönder. Häll skivorna på bakplåtspapper/ teflexblad och torka 12 timmar på 42 grader.

Blomkålssteak!

Vilda: Började dagen med en frisk morgonpromenad i vårt älskade Brösarp. Lemoni vaknade redan halv sex. Vi hade gått och lagt oss runt ett inatt pga oavsiktlig kakaorush (I love kakao med sviskon!) så morgonen var minst sagt seg.

Men jag fick utskrivet vårt nya kylskåpspepp i alla fall. Nu är det tio som gäller alla vardagar (men då blir alla gråzonsdagar som igår sena, bara för att dagis och skola är stängda räknas inte dagen som en vardag).

Vi gick ut över stora vägen och in till café Smulan där Vilgot fann en ny favoritsyssla i att ladda jukeboxen med alla våra en kronor. Som tur är fick vi välja mowtownfavoriter.

Gårdagens middag var inspirerad av ett av rawmazings tidiga recept, nämligen blomkålssteak.

Blomkålssteak med tomatsås, fikon och champinjonjerkey

1 blomkålshuvud, tunt skivad
2 msk citronsaft
0,5 dl olivolja
2 msk shoyu/tamari
5 torkade fikon, stora
2 tomater
5-7 soltorkade tomater
1 röd paprika
0,5 dl olivolja
1 vitlöksklyfta
1 msk oregano
4 dadlar
1 dl champinjonjerkey
Några kvistar färsk oregano

Blanda citron, shoyu och olivolja. Vänd blomkålsskivorna i marinaden och låt stå en stund. Lägg fikonen i blöt så länge och gör tomatsåsen genom att mixa tomat, soltorkad tomat, paprika, olivolja, vitlök, oregano och dadlar. Torka blomkålsskivorna i torkugn på 42 grader i 6 timmar, eventuellt lite längre.

Servera blomkålssteaken med tomatsåsen, skivade fikon och champinjonjerkey. Toppa med färsk oregano.

PS: köp härliga superfoods, raw food-produkter och annat mumsigt, ekologiskt och braproducerat på vår trevliga sida råvarubutiken.